Vad fungerar för mig?

Det var för lite mer än ett år sen som jag satte ner foten åt mig själv o började fundera kring vilken/vilka metoder jag skulle behöva ta till för att komma igång med löpningen igen. 
I skolåldern spelade jag både handboll o fotboll vilket automatiskt medförde konditionsträning, o snåla man på träningstimmarna märktes det snabbt att lagkompisarna fick ett annat flyt på planen. Jag skulle önska att jag hade tiden till att vara med i ett lag även nu, för däri finns min största träningsmotor - att träna tillsammans med andra, i ur o skur! Nån dag ska jag hamna där igen, men utifrån vad livet ger mig idag så blir det att peppa mig till den fysiska aktiviteten mestadels själv, för smidighetens skull.

• Viktigt att sätta upp ett mål! Jag anmäler mig till ett eller flera lopp med målinriktning att antingen ta mig i mål, att komma i mål inom en viss tidsram eller för att få göra nåt skoj med familj/kompisar.
Hittills har det blivit mer eller mindre avancerade hinderbanor, med o utan färg, milslopp, kortare lopp o en himla massa skratt! 

• Planera in träningen för att lyckas. Jag har efterhand märkt att jag springer som bäst om jag tar tag i det direkt på morgonen. För det första blir det av överhuvudtaget, jag mår bra av det under resten av dagen o det är ingen lunch eller middag eller mellis som lägger sig fel i magen o påverkar.

• Lära mig känna av om det är ett löptillfälle där det passar med en podd eller musik i öronen, eller om det helt enkelt ska vara tyst för att jag ska höra min andning. Vissa dagar känner jag inte alls för att lyssna på något medan det vissa dagar är strålande! Om inte annat kan ett poddavsnitt eller en bok göra att jag längtar ut till turen ännu mer.

• Kläder efter väder. Inte för varmt o inte för kallt.

• Boka in löpning med familj o kompisar. Viktigt bara att löpningsambitionen stämmer någotsådär i närheten av varandra för att varken bli helt avhängd eller hålla igen för mycket. Har jag bokat in ett pass med någon annan är det väldigt sällan jag backar, oavsett om motivationen är långt bort! Perfekt!

• Sänk kraven på distans o tempo! Jag fastnar ganska lätt i att vara besviken över att en runda inte gjordes så snabbt som jag tänkt mig innan, men jag försöker påminna mig om att jag inte är ute efter att slå några rekord o bli elitlöpare. Jag vill njuta av o efter passen, o det gör jag bäst om jag är nöjd med att överhuvudtaget ha gjort dem.

Finns många fler punkter, men de här är de viktigaste för mig.
//angelica

De gör som vi gör.

Det är fascinerande att se vilken effekt det har på barnen när vi vuxna visar hur vi önskar att de ska göra, o inte bara säger det till dem.

Vi har precis kommit hem från båtplatsen, där kvällen bjudit på sol o pannkakor med grädde o jordgubbar. Med mätta magar var grabbarna sugna på att hoppa i vattnet, o gick intill bryggan, fram o tillbaka. Glada tillrop från oss vuxna om att de skulle doppa sig hjälpte inte så mycket utan resulterade i att de fyra små ögonen smalnade till streck när de småilsket tittade tillbaka på oss.

Vattenvana o simkunnighet står högt i kurs hos oss föräldrar, men det märks mer o mer att det inte är nåt som kan pratas eller tvingas fram.

Sagt o gjort, mamman som senaste åren varit farligt nära det där som kallas badkruka, tog ett djupt andetag o med foppatofflorna på (Självklart har jag foppatofflor på, herregud, det är ju sten på botten!! Haha!) äntrade jag det ljumma vattnet. Ja det var faktiskt ljummet!

5 minuter senare hade jag svårt att parera mellan de två busarna som båda samtidigt ville hoppa till mig från bryggan! Underbart!

//angelica


Vad fungerar för mig?

Det var för lite mer än ett år sen som jag satte ner foten åt mig själv o började fundera kring vilken/vilka metoder jag skulle behöva ta ti...