Det är fascinerande att se vilken effekt det har på barnen när vi vuxna visar hur vi önskar att de ska göra, o inte bara säger det till dem.
Vi har precis kommit hem från båtplatsen, där kvällen bjudit på sol o pannkakor med grädde o jordgubbar. Med mätta magar var grabbarna sugna på att hoppa i vattnet, o gick intill bryggan, fram o tillbaka. Glada tillrop från oss vuxna om att de skulle doppa sig hjälpte inte så mycket utan resulterade i att de fyra små ögonen smalnade till streck när de småilsket tittade tillbaka på oss.
Vattenvana o simkunnighet står högt i kurs hos oss föräldrar, men det märks mer o mer att det inte är nåt som kan pratas eller tvingas fram.
Sagt o gjort, mamman som senaste åren varit farligt nära det där som kallas badkruka, tog ett djupt andetag o med foppatofflorna på (Självklart har jag foppatofflor på, herregud, det är ju sten på botten!! Haha!) äntrade jag det ljumma vattnet. Ja det var faktiskt ljummet!
5 minuter senare hade jag svårt att parera mellan de två busarna som båda samtidigt ville hoppa till mig från bryggan! Underbart!
//angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar